Ensam fjättrad vid stolpen.
Stilla sakta sjunker.
20 kilometer känns som en mil.
Känns som en evighet.
Känns som en pil.
I hjärtat.
Mitt hjärta.
Om det nu finns kvar.
Om jag nu existerar.
Är det på riktigt?
Är det verkligen på riktigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar