Klockan 23.30: Jag sitter vid datorn och sambon har gått och lagt sig för länge sedan. Plötsligt hörs en ordentlig duns. Jag går ut i hallen i mörkret och säger försiktigt:
- Vad var det där?
En sömndrucken röst svarar inifrån sovrummet:
- Hmmm... vi måste kunna prata med varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar