I dag ljög jag.
Stannade till utanför ICA på vägen hem när jag fick se att det kommit ett nytt nummer av Situation Stockholm. Rocky på omslaget. Klart jag ska köpa Situation Stockolm och göra något för Stockholms hemlösa!
"Är det första gången du köper tidningen?" frågade försäljaren.
"Nej nej. Jag brukar köpa när det kommit ett nytt nummer...." hörde jag mig själv säga.
Och va fan sa jag så för? För jag brukar inte köpa tidningen. Och jag minns faktiskt inte senaste gången jag köpte den. Och ibland skäms jag går förbi försäljaren och låtsas att jag köpt den.
Så jag gav killen en tjuga extra och på väg till bilen bestämde jag mig:
Det här är början på mitt nya liv. Ett liv där jag faktiskt brukar köpa Situation Stockholm och sen slipper skämmas.
För övrigt är nya numret kanon. Köp det nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Under 12 år har gatutidningen Situation Stockholm funnits i vår huvudstad Stockholm. De människor som startade den tänkte nog att den skulle vara en tidning som hemlösa skulle sälja för att skapa sig en plattform. Och utifrån den ges en möjlighet att bryta sin hemlöshet med samhällets stämpel på vilka dessa människor är och därefter få leva ett någorlunda ”normalt” liv. Men hur har det egentligen gått?
Har tidningsförsäljningen och alla skattemiljoner som pumpats in för ändamålet skapat den resning av människor som var tänkt? Har hemlösa individer fått bli ”vanliga” medborgare? Om så vore skulle tidningen lagts ner, och det är väl så att när organisationer som AB situation Stockholm inte längre behövs så är målet nått?
Om detta vore aktiebolagets mål idag så ser jag inte hur stoltheten numera endast är fokuserad på hur många tidningar de säljer, hur många försäljare de har och med stolthet i rösterna gärna talar om att deras tidning nu även säljs i Uppsala, Södertälje, Örebro, Västerås och Gotland. Om vi tittar närmare på tidningens innehåll finns där fyra sidor med sponsorer. Det smaklösa med dessa är att de allra flesta är just de som skulle kunna se till att hemlösa fick tillgång till ett tryggt hem och känna på känslan av att bli kallad medborgare.
Men om vi återgår till hur det går för de hemlösa försäljare detta aktiebolag säger sig hjälpa, så finns det ingenstans på deras hemsida som ger svar på detta. Om det skulle vara så att tidningsförsäljningen hjälpte hemlösa ur detta tillstånd, så skulle väl detta den organisationens främsta marknadsföringsargument. ”Titta här har vi följt 100 av våra försäljare under 2 år och hälften har idag ett ordnat liv med egen bostad och slipper numera gå under begreppet hemlös”, men naturligtvis är det inte så.
Den bistra och cyniska sanningen om de hemlösa som fått hjälp ur sin stämpel som hemlös genom situation Stockholm har gått via kyrkogården.
Om jag inte missminner mig har företag i Sverige något som kallas arbetsgivaransvar, vilket innebär att enligt lag ska företagen bekosta vården om missbruk upptäcks. Men av någon underlig anledning tycks inte detta gälla då arbetsgivaren heter situation Stockholm, där arbetstagarna är hemlösa. Varför då?
Så precis som övriga hemlöshetsverksamheter behöver situation Stockholm hemlösa för att personalen ska få sin lön, vilket knappast talas om eller gör att självkritiken eller den övriga ”hemlösaindustrin” kritiseras därifrån.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar